1993 Strindbergs Inferno
Det här var året som deet var dags att ta itu med det som Horace Engdahl egentligen borde syssla med, nämligen vad Svenska Akademien har för sig efter klockan tre samt i vilken mån Strindbergs Inferno berodde på dennes förkärlek för bigami och tantsnusk.
Den bohemiska författartillvaron i Stockholm och på Mallis komplicerades ytterligare av närvaron av både Salman Rushdie, ayatollah Khomeini och en hoper självmordsbenägna terrorister, varav vissa dock tog det mer Lugnt än andra. Helt i linje med den högtidlighet som Umespexets stolta 5-årsjunileum krävde, skulle allt avslutas med att Strindberg valdes in i akademien.
Något som dock hotades vältas över ända av dennes ovana att skriva under pseudonym, vilket en kärlekskrank förläggare Bonnier misslyckats med att förstå.
